Under min uppväxt lånade jag drösvis med skivor från vänner och bekanta för att försöka stilla min musikaliska nyfikenhet. Detta bidrog givetvis till att vännernas skivsamlingar till viss del formade min musiksmak. Jag kommer än idag ihåg vad som gömde sig i Mikes singellåda, att Hogge diggade Pat Benatar (för musikens skull!?), att Perra av någon anledning hade "Fuck off"-singeln med Wayne County & the Electric Chairs samtidigt som han lyssnade på tungviktarna Mountain, hur jag å Helle säkerligen som dom enda i Svedala tokdansade till Ståålfågel mm.
Jag hade en klassis vars brorsa var medlem i den Skandinaviska skivklubben, vilket även jag senare anslöt mig till. Han beställde skivor besinningslöst och lyckliga jag fick låna så många som jag kunde ta med på cykeln utan att utgöra trafikfara.
En skolkamrat på gymnasiet som jag egentligen bara kände ytligt genom vårt gemensamma musikintresse presenterade mig en gång för en betydligt äldre bekant som fortfarande bodde kvar hos sina föräldrar i den tidstypiska 70-talsvillans stora källarvåning som till min ohyggligt stora förtjusningvar packad med vinyl. Å vilken vinyl sen! Idag hade samlingen varit värd ofantliga summor. Det var prog,kraut,psykadeliskt, progg,60's rubbet som man skulle ge sin högra arm för idag.
Samma skolkamrat var väldigt på var det gällde den nya och den framtida musiken. Det var av honom jag fick höra en sprillans ny debutsingel av en grupp med det konstiga namnet Orchestral Manouvers In the Dark. Det var tack vare honom jag lyssnade på ett, som jag tyckte då, konstigt debutalbum med en grupp som precis hade bytt namn från Warzaw till Joy Division. Det var också av honom som jag lånade först en singel sedan debut-LP'n av en ung irländsk grupp med ett udda sound.
Jag tycker fortfarande soundet på "Boy" är väldigt tunnt men trots det kan tydligt se linjer som gruppen sedan utvecklade vidare till musikaliskt världsvälde. På min tio bästa lista över tidernas bästa album skulle gruppen få med två eller tre av sina alster. Gruppens exprimentlust har stundtals förirrat dom in på återvändsgata och tyvärr har dom en lång tid kännts allt mindre angelägna. Därför är det helt underbart att se att dom kan ännu och pirrigt återupptäcka varför dom en gång var en av mina och många andras favoriter.
Mina damer och herrar, på scen: U2
4 kommentarer:
Härligt. Jag bugar mig inför din sammanlagda tid som totalnörd inom musiken. Och U2 ja, vilket band. Joshua Tree är ett av de där albumen som man, när det begav sig, älskat sönder och samman. Inte en dålig låt. Den platsar nog på min topp 10-lista. Vilka är dina andra två?
Grym konsert. Låg och kollade på den innan jag somnade igår. Det är ett jäkligt maffigt sound de har skapat, U2. Tack!
Vilket album som är bäst av Joshua Tree och Achtung Baby förändras med den personliga dagsformen. En nyansskillnad ner på stegen kommer The Unforgetable Fire men eftersom vi pratar "kräm d e la kräm" här så är det inte säkert det räcker med att få plats på listan, det finns ju några andra halvskapliga album att konkurera ut.
TP
Sanslöst band med en lika sanslös karriär, kommer ihåg att vi lyssnade mest på October i början. Försökte få kompisar att förstå att dessa skulle kunna bli stora, var dock inte många som hakade på i början av åttiotalet, allting förändrades med War och Band Aid, resten vet nog alla. För mig är det Achtung Baby och sedan Den Oförglömliga Elden som ligger högst. Grym konsert med ett intro som ger ståpäls i flera dagar. Vilket band !
Det här inlägget gillar jag extra skarpt, varför? jo för att jag ser det som en släktforskning på mitt egna musikaliska släktträd. Utan din iver och nyfikenhet så hade kanske jag bara lyssnat på Kalle Jularbo?
Vissa saker etsar sig fast i minnet...som första gången jag var hemma hos er i Jörlanda och jag som sexåring fick vara Pele' när vi spelade fotboll. Det var jag och Jimpan, du och några brudar som då måste varit i 15-års åldern. Jag är dina föräldrar evigt tacksam för att de skickade ner Jimpan för att kolla in den lille killen som bodde en bit bort.
Och nu till U2..ett band som jag tack vare dig lyssnat på sedan 80-81..tror det var October jag hörde först. De hade sett sound som jag aldrig tidigare hört och som tilltalade en liten kille som mig. Sedan växte min fasination för bandet och i tonåren var de under perioder husgudar. Jag kommer även ihåg när vi hörde singeln The Fly första gången...på Gyllenkroksgatan och att vi var imponerade av soundet. Mina tre favoriter är givetvis Joshua, unforgetteble och Achtung....med Under the blood red sky är också jävligt bra.
Skicka en kommentar