Jag lyssnar alltid på musik. Tänker väldigt ofta på musik. Igår kväll funderade jag runt mitt musik lyssnande, samtidigt som jag lyssnade på Blå-Anders nyutlagda lista. Jag har under en längre tid funderat över mitt musiklyssnande som gått från att lyssna på hela album till att mer och mer bestå i att lyssna på enskilda låtar.
Därför tänkte jag försöka skriva om skivor som jag lyssnat och lyssnar på. Det kommer vara en salig blandning av stilar, artister och stora hopp mellan nya och gamla plattor, och som på olika sätt betytt och betyder saker i mitt liv.
Först ut är en platta som jag lyssnat otroligt mycket på. Det här är en fantastisk debutplatta som dessutom uppkäftigt nog är inspelad live! Den fångar den underbara känsla det måste varit att befunnit sig på Grande Ballroom i Detroit 1968.
Jag pratar om MC5 - Kick Out The Jams. (Spotify)
En skiva och grupp som betytt mycket i mitt liv. När jag som liten hade börjat lyssna på punk, spelade en av min fars vänner denna platta för mig, skrattade och sa att punken den kom redan -68. Jag satt som liten 8-9-årig pojkspoling och bara gapade, jag hade aldrig hört sådan energi och alarm förut.
Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om alla turerna och anekdoterna som finns runt detta fantastiska band och deras korta karriär, men jag väljer att låta musiken tala för sig själv. Att dessutom konserten startar med ett underbart brandtal gör inte saken sämre.
Vill man inte bara lyssna kan man kolla länkarna.
Ramblin' Rose (youtube)
Over and out...
7 kommentarer:
Kolla bilden!
Vilken jävla bild!
Om de finns några som läser denna blogg och aldrig hört MC5!? kan de bara titta på bilden och fatta vad det handlar om.
Rock'n'roll!
Raka rör! Järnet! Fullt ös, medvetslös!
För det är exakt det man bjuds på.
Kick out the jams (låten) funkar fortfarande som en elchock på mig. Min numera avslappnade lekamen får tillbaka sin spänst, i alla fall så inbillar den sig det, och börjar rycka i spasmer. Och jag är inte ensam. Låten är en de mest spelade på gristräffarna och har genom åren framkallat många spontandanser med risk för livet för omkringvarande.
Det censurerade försnacket har alltid varit humörhöjande för gänget. Mitt under brinnande Vietnamkrig var det nämligen totalt demoraliserande med kraftord som motherfucker så detta byttes ut mot det snällare brothers and sisters. Ungdomarna kan ju ta skada!
Strålande artikelidé Gonzo!
Längtar redan till nästa vecka!
Visst är bilden underbar. jag valde den med omsorg.Anekdoter runt MC5 saknas sanerligen inte, de var ganska revulotionära och i USA i slutet av 60-talet var man livrädd för människor med "röda" åsikter. De startade bl a "white panter party" som tyvärr i efterhand har tolkats som rasistiskt. Det var helt tvärt om, de ville oxå ha en revolution, en förändring av det amerikanska samhället.
Hursomhelst är det en underbar platta som vi druckit och dansat till på sena nätter i stian
Kul att du tände på min ide´om veckans album. Mitt kriterie för att det skall vara veckans album är att jag måste lyssnat på skivan många gånger.
Grym låt och en verklig klassiker! Ser också fram emot nästa veckans skiva.
Lite för skramligt för mina litet ljudkänsliga föräldraöron, men Elliott tycker det svänger kopiöst och gungar fram och tillbaka vid vardagsrumsbordet; han headbangar till och med! Så nästa generation rockers är säkrad!
Underbart ös! Väcker mycket minnen även om jag aldrig orkat med dem mer är 5 min åt gången, men vilka fem minuter!
Anders: Du ger dem ingen tid. Du måste lyssna på dem utan en massa skrikande barn och med mig i telefonen. Nu kanske du förstår min stundtals njugga inställning till ett och annat banjoband....de kräver tid.
Jonas: Det kräver sin man att lyssna igenom hela plattan.
Sanslöst vilket råös, vilka band har inte denna grupp att tacka för sin existens, punkens förfädrar med attityd för en hel kontinent, svettigt värre Gonzo, jäkligt bra tema, mera , mera
Psssst !! Disintgration kommer remastrad med mycket extra godis under 2010, hmm
Skicka en kommentar